Innan trodde jag aldrig att jag skulle klara det. Trodde verkligen inte att jag skulle kunna må bra och vara lycklig om inte allting var som vanligt. Jag var hur rädd som helst att allting skulle rasa och att allting skulle gå dåligt om det som var påväg att hända, hände. Men nu såhär i efterhand, så förstår jag inte riktigt hur jag tänkte? Jag mår bra, jag är glad & lycklig. Jag påstår inte att det är bättre än innan heller. Saker och ting är sämre, saker och ting är bättre, och saker och ting är likadana. I helhet känns allting bara bra. Jag tror verkligen på att allting händer av en mening, men just vilken mening detta hade vet jag inte ännu, men det visar väl sig med tiden. Vi märker vart tiden tar oss - men just nu känns allting bra, vilket jag aldrig, aldrig, ALDRIG hade trott.
Jag kanske skulle lyssnat tidigare - för det var ju det här som skulle få dig att må bra.



Vissa kommer&går, men andra består!